Jag brukar alltid säga nej, men då tjatar hon ett bra tag och sedan så smakar jag. Igår fick jag en lysande idé när hon ville att jag skulle smaka hennes järntabletter som var upplösta i vatten. Idén gick ut på att dricka upp precis allt, alltså varenda droppe. Därefter skulle hon bli tvungen att hämta nytt till sig själv.
Frågar jag numera om jag får smaka något, så blir det nej... Risken finns ju att det blir slut. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar